NÅGON SOM DU...
jag känner inte dig, du känner inte mig, vi kommer troligen aldrig någonsin att få lära känna varandra heller och det gör mig ingenting.. men varför har du då fastnat i mitt huvud? en bild av ditt ansikte sitter fast inuti mig och det vill inte försvinna, jag har försökt att få det ur mig, men det går inte, det är som fast gjutet och jag kan inte få bort dig.. jag förstår inte, varför just du? vad var det för speciellt med just dig som jag inte kan släppa? din doft, din personlighet, hela du, det var bara någonting med dig, jag kände igen någonting i dig som jag inte längre har, någonting som jag faktiskt även hade glömt bort att jag en gång haft.. frihet var det, du fick mig att vilja se, känna och uppleva friheten igen.. du, med ditt söta leénde var inte heller fri, men varför fick du då mig till att vilja få min frihet tillbaka? om du nu inte kan uppleva det med mig? vi skulle ha dansat natten lång, levt för stunden och inte för en sekund oroat oss för morgondagen.. men utan någon vid min sida, någon som du, så vet jag inte om jag klarar att slita mig loss ifrån verkligheten, hoppa av karusellen som symboliserar mitt liv och riskera allt som jag nu kallar för min trygghet..
